Home / zed / Förutsägbar medielogik i rapporteringen om Venezuela

Förutsägbar medielogik i rapporteringen om Venezuela

I boken Analysing Newspapers menar medieforskaren John E. Richardson att journalistisk verksamhet finns till för att göra oss människor klokare om vår omvärld. Men i praktiken resulterar oftast de stora mediekanalernas nyhetsrapporteringar i partiska, ideologiska produkter maskerade i ett objektivt språkbruk. Borgerliga medier är Richardson särskilt kritisk mot. I sitt skrivande menar han att de utövar en form av hegemoni. De naturaliserar och förskönar ett orättvist kapitalistiskt system som gynnar en liten elit. De som inte accepterar dessa normer och går en annan politisk väg, kritiseras ofta hårt och osakligt i medierna.

Ett exempel som illustrerar detta väl, är de borgerliga mediernas nyhetsrapportering om den politiska konflikten i Venezuela. Att de liberala skribenterna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet inte sympatiserar med den socialistiska regeringens politik är en sak. Men att de många gånger för en nyhetsrapportering som faktiskt är missvisande är direkt olyckligt. Ständigt konstrueras samma svartvita bild av vad som händer i Venezuela. Föga överraskande blir alltid den socialistiska regeringen skurken, medan oppositionen gärna beskrivs i förskönande ordalag. I det förflutna har det fått bisarra proportioner. Ett exempel är hur det våldsamma försöket till statskupp mot Hugo Chávez regering (som resulterade i flera dödsoffer) hyllades av svenska journalister 2002.

…ofta vinklas nyhetsrapporteringen så att den bekräftar de perspektiv som manifesterats på ledarsidorna.

Som nyhetsläsare, med släkt och vänner i Venezuela, vill jag kunna läsa en saklig nyhetsrapportering om situationen i Venezuela, där båda parternas perspektiv och handlingar sätts i kontext och förklaras. Har skribenterna personliga åsikter om konflikten i Venezuela, kan de lämpligen skrivas på ledarplats. Men ofta vinklas nyhetsrapporteringen så att den bekräftar de perspektiv som manifesterats på ledarsidorna.

Tar vi förra helgens nyhetsrapportering i Dagens Nyheter som exempel kan vi utgå ifrån en ledartext där Erik Helmerson menar att Venezuelas president är en ”vänsterdespot” och ”våldshärskare”. Genom en rad ensidiga argument svartmålas presidenten som en diktator. Att den senaste tidens protester skördat offer på båda sidorna, tycks inte intressera Helmerson alls.1 Det kan också nämnas att oppositionsledaren Leopoldo Lopez öppet deklarerat att den demokratiskt valda regeringen ska störtas genom en statskupp, ”La Salida”. Det bekommer inte heller Helmerson.

I en nyhetsartikel som publicerades dagen efter med titeln USA kritiserar regimens våld, kvarstår det ensidiga perspektivet. När jag läser titeln, förstår jag att syftet med nyhetsartikeln enbart är att kritisera den part man inte sympatiserar med. Skribenten Henrik Brandão Jönsson låter till och med USA agera auktoritet i fredlighet. Utrikesministern John Kerry citeras och berättar pedagogiskt att ”lösningen på problemen är dialog”. Men de tiotal civila som dog i en drönarattack utförd av USA som Human rights watch avslöjat nyligen, är det för övrigt tyst om i Dagens nyheter. 2

Någon representant från den venezuelanska regeringen får inte komma till tals alls i artikeln, det gör det svårt att få en bild av varför den agerar som den gör. Värt att nämna är att den respekterade organisationen Council on hemispheric affairs, menat att regeringsstyrkorna – i förhållande till det massiva gatuvåld som utövats – har agerat restriktivt.3 Den åsikten går att vederlägga ordentligt, men man bör åtminstone vara medveten om de handlingar som begåtts av de olika parterna. Vidare beskrivs oppositionspolitikern Leopoldo Lopez i artikeln endast utifrån att han blivit arresterad vilket gör att han framstår som ett oskyldigt offer. Denna ensidighet, oberoende vilken ideologisk ståndpunkt man har, känns inte som seriös journalistik.

Som före detta DN-prenumerant har jag följt rapporteringen om Venezuela länge. Mest av allt tycks den fungera som ett sätt att bekräfta alla farhågor, sanna eller osanna, som tidningens journalister har om ett politiskt system de inte sympatiserar med. Strategierna som används för att vinkla situationen i Venezuela börjar kännas ganska förutsägbara.

Argumenten som presenteras är oftast vinklade till regeringens nackdel, och inte minst fler i antal. När regeringen kommer till tals sker det ofta indirekt eller genom korthuggna citat. Någonting annat är att de borgerliga medierna förskönar politikerna som de anser att de kan identifiera sig med. Någon större skillnad görs varken på de oppositionella politikerna Capriles, Lopez och Machado. Snarare tycks de, som jag exemplifierat ovan, oftast bara kläs i offerkofta för att kunna skapa kontrasten som handlar om att den skurkaktiga regeringen jagar hjältarna i opposition som tappert kämpar i motvind. Ett särskilt bra exempel på det finns i artikeln Medierna osynliggör Capriles. 4 Hade jag bara förlitat mig på Dagens Nyheter den senaste tiden hade det varit svårt att överhuvudtaget förstå vad oppositionen vill rent konkret med sina politiska program.

Blotta idén att störta en demokratiskt vald regering med odemokratiska metoder har jag svårt att ta på allvar. Denna paradox har inte beskrivits särskilt mycket i Sverige, dock har den fördömts utomlands.

Vad en del nog dessutom inte förstår är att delar av den opposition som finns i Venezuela inte har särskilt mycket gemensamt med de borgerliga politiker som finns i Sverige. Förstå mig rätt, i den nuvarande konflikten har jag stor respekt för de som vill protestera och manifestera sina demokratiska rättigheter. Men att en del tar sig orimliga friheter genom att blockera gator och vandalisera statliga, såväl som privata byggnader, kan knappast ses som acceptabelt. Blotta idén att störta en demokratiskt vald regering med odemokratiska metoder har jag svårt att ta på allvar. Denna paradox har inte beskrivits särskilt mycket i Sverige, dock har den fördömts utomlands. 5 Antalet döda stiger hela tiden, den senaste siffran från regeringshåll är cirka 50 människor, vilket oppositionen inte bekräftat.6

Det tycks vara svårt att tolka situationen eftersom den skiljer sig på många sätt från den i Sverige, ändå försöker vi rama in den utifrån våra egna erfarenheter. Ett exempel är det återkommande mantrat att pressfriheten styrs och begränsas av staten i Venezuela. Som belägg ges exempelvis de återkommande TV-talen i statliga kanaler och rapporter från organisationer som Reportrar utan gränser. Men man nämner aldrig att mer än 70 % av landets media ägs av privata mediekanaler, samt att de flesta av landets dagstidningar stödjer oppositionen.7 När tv-stationen RCTV:s licens inte förnyades av staten för några år sedan, höjdes många ögonbryn och diktaturanklagelserna tog fart. Vad som dock kom bort i debatten är att kanalen aktivt deltog i statskuppen 2002.

En känsla man ofta får är att de politiska spelreglerna i Venezuela skiljer sig markant från de i Sverige, men att vi endast nämner det då motståndaren ska sablas ner. Men för att förstå de olika perspektiven som finns brukar jag läsa olika nyhetssajter med olika ideologiska positioneringar. Det perspektiv som exempelvis venezuelaanalysis.com ger, ser jag som ett komplement till merparten av den svenska rapporteringen. Vad detta säger mig är att den opartiska nyhetsrapporteringen som jag eftersöker inte är realistisk. För som John E. Richardson uttrycker det i boken jag nämnde inledningsvis; journalister ska inte ses som objektiva sanningssägare, utan ideologer som förvisso förmedlar nyheter, men gör det utifrån att de vill övertyga läsaren om att det egna perspektivet är korrekt. På så vis bygger alla nyhetsrapporter på urval och omvandling. Journalister väljer, utifrån varierande kriterier ut sådant de tror kan befästa det egna perspektivet och intressera nyhetsläsaren. Sedan påverkas skildringen av skribentens ideologi, i allt från ordval till bilder.

Den mest rimliga bilden får man om man jämför olika nyhetstolkningar av samma händelser. Dessvärre tror jag inte att de flesta gör det. Snarare tror jag många litar blint på vad som står i de mest etablerade tidningarna som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Därför är det synd att nyheterna många gånger är så hårt vinklade. Är tidningens journalister säkra på den egna ideologins förträfflighet, borde de kunna skriva nyheterna mer neutralt och komma med renodlade ideologiska åsikter på annan plats.

William Albrecht, masterstudent i retorik

Referenser:
1. För en saklig genomgång av de första döda, se: http://venezuelanalysis.com/news/10382).
2. http://www.democracynow.org/2014/2/21/turning_a_wedding_into_a_funeral).
3. http://www.coha.org/venezuelan-government-shows-restraint-and-resolve-in-the-face-of-anti-chavista-mayhem/
4. Se DN 10/12 2013).
5. http://www.theguardian.com/world/2014/feb/23/violent-protest-no-help-venezuela)
6. http://www.bbc.com/news/world-latin-america-26363268
7. http://venezuelanalysis.com/analysis/5860

About Sten

Check Also

”Framgångar i kampen kan bli kontraproduktiva genom att utesluta människor”

Replik på Najma Ali:s debattinlägg angående Vänsterpartiet och afrofobi. Under den kända gruvstrejken i Malmfälten 1969 …

2 comments