Home / zed / Polisen vill ha auktoritet över vad vi ser

Polisen vill ha auktoritet över vad vi ser

När polisen avfärdade krav om utredning av den inspelade händelsen på Malmö central när en vakt kväver och slår en nioårig pojke gjorde man det först med orden: ”Ofta kan sådant på bild se mer anmärkningsvärt ut än vad det är.”

När polisen säger detta är det inte endast ett offentligt clowneri, utan också ett etablerande av auktoritet över seendet, det fysiologiska seendet. Man definierar vad som är sevärt, vad som kan ses på bilderna och slutligen hur bilderna bör ses. Polisen påminner oss om att det är skillnad på att se och att se. Det ena är ett synsätt som kan etableras med kraft av auktoritet, det andra är bara ett betraktande.

Du, som individ, kan se något, men att ge det mening, att kalla det våld, att beröras till den grad att du kräver utredning och ansvarsutkrävande; det är en fråga om kvalificering, reglering och auktoritet. Det allmänheten kan se är helt enkelt okvalificerat, icke auktoriserat eller oväsentligt, jämfört med vad experterna och de auktoriserade ögonen hos polisen ser. För att se vad experten polisen ser, måste du kunna avkoda bilden och du måste kunna se händelsen genom polisens professionella raster.

Vad ser du i filmen? En nioårig pojke som misshandlas och kvävs av vakten? Nej, säger polisen, det är inte vad du ser. Här visas hur en nioårig-brunhyad-svarthårig-icke-svenskspråkig-’tjuv’-pojke ’övermannas’ av en utbildad vakt, för att hindra pojken ’från att skada sig själv ytterligare’. I polisens raster för seende, är ’detta’ inte anmärkningsvärt nog för att motivera en utredning. En sådan kropp måste inte agera för att vara fientlig, behöver inte reagera för att vara hotfull; en sådan kropp har inte kännetecken som ålder eller namn. Denna kropps lidande är inte anmärkningsvärt, för denna kropp är framförallt ett hot mot sig själv.

Det är inte första gången polisen, och särskilt Malmöpolisen, använder sitt raster för seende för att – möjligen misslyckas man – dölja sin egen mörka hemlighet. Thomas Bull, samordnare för hatbrott på Malmöpolisen, konfronterades av Uppdrag gransknings reporter med att ha varit passiv inför de upprepade attackerna på synagogan, och svarade: ”Men rabbinen är väldigt självmarkerande.” (9.23). När han säger detta gör polismannen en gest med handen från topp till tå, och fortsätter; “Det har nästan blivit så att man väntar på att se när rabbinen kommer.” Han säger, helt enkelt, att rabbinen alltför mycket ser ut som en jude.

Du, som individ, kan se något, men att ge det mening, att kalla det våld, att beröras till den grad att du kräver utredning och ansvarsutkrävande; det är en fråga om kvalificering, reglering och auktoritet.

Bortsett från hur ett sådan påstående kan ses i en antisemitisk kontext, visar detta uttalande hur Skånepolisens förvridna visuella strategi verkar för att koda och filtrera kroppar, kläder och utseenden hos befolkningen i Malmö till den grad att de mest vidriga formerna av våld förklaras icke anmärkningsvärda. Polisens visuella modell verkar innebära att våld mot personer med vissa utseenden blir mindre anmärkningsvärt.

Malmöpolisens anspråk att auktorisera igenkännande är mer våldsamt än vakten på filmen, eftersom allmänheten inte vet vad vi bevittnar. Vi måste se som polisen vill att vi ska se, och därför kan vi inte kalla vad vi ser på filmen vid dess rätta namn. För att, återigen; ”ofta kan sådant på bild se mer anmärkningsvärt ut än vad det är.” Malmöpolisen är dock inte ensam om detta.

Hotet som den nioårige-brunhyade-svarthåriga-icke-svenskspråkiga-tjuv-pojken och den ’självmarkerande rabbinen’ utgjorde mot sig själva är exakt samma hot som Trayvon Martin, Michael Brown, Eric Garner och Rodney King utgjorde för sig själva, enligt George Zimmerman, polisen i Ferguson, NYPD och LAPD.

1991, när filmen som visade LA-polisens brutala misshandel av Rodney King spreds till världen, sade polisens försvarsadvokat: ”Det som ser ut som okontrollerad brutalitet och planlöst våld är sannerligen en mycket återhållen och kontrollerad ansträngning för att frihetsberöva Mr. King.” Är inte detta ett anmärkningsvärt sammanträffande?

Dessa bilder är anmärkningsvärda i allmänhetens ögon, men i polisens ögon är det som ses ett välavvägt svar från utbildade poliser på att Mr. King trappar upp sitt ”våld”, och att ”Rodney King och endast Rodney King hade kontroll över situationen.”

Vill du göra filmen från Malmö anmärkningsvärd? Ersätt den nioåriga-brunhyade-svarthåriga-icke-svenskspråkiga-tjuv-pojken, eller Michael Brown, Trayvon Martin, Eric Garner, Rodney King, med en ljushyad-blond-blåögd person på ett eller 99 år, så blir den anmärkningsvärd.

p.s.

Självfallet frikändes LA-poliserna av domstolen från alla misstankar. Det krävdes sex dagar av kravaller, 53 döda och 2000 skadade kroppar för att fallet skulle tas upp i domstol igen.

p.s. II

Hanne Kjöller i DN skriver: ”Men till bilden hör också hur varje rörelse från vaktens sida förefaller vara ett svar på pojkens rörelser.” Man borde inte förvånas av DN som förefaller dela visuell strategi med LAPDs försvarsadvokat, och framförallt med Gorge Zimmerman. Se bilden nedan. Den är från DN:s rapport om upploppen i Husby. Rapporten är publicerad 25e maj 2013. Vid skildringen av de arresterade-upprorsmakarna-de våldsamma individerna, avslöjar DN en föreställning om att våld finns inneboende i vissa utseenden. DN har samma bild av hoodies som Gorge Zimmerman hade då han dödade Trayvon Martin 26 februari 2012.

Amin Parsa, Doktorand i Folkrätt på Lunds Universitet
Översättning: Niklas Selberg/Tova Bennet

Länkar:
Vakt gör sin osynliga plikt: http://goo.gl/OhBDXV 

Hela filmen av misshandeln av King: http://goo.gl/wuoxIC
Svensk polis: http://goo.gl/NR0Jwo
Uppdrag Granskning– Judehatet i Malmö: http://goo.gl/s5pSI9
Hanne Kjöller: http://goo.gl/zbAzT3

Untitled

About Sten

Check Also

”Framgångar i kampen kan bli kontraproduktiva genom att utesluta människor”

Replik på Najma Ali:s debattinlägg angående Vänsterpartiet och afrofobi. Under den kända gruvstrejken i Malmfälten 1969 …

One comment