Home / zed / Lärdomar av att spela TV-spel medan nationalister förstör ditt land

Lärdomar av att spela TV-spel medan nationalister förstör ditt land

Nationalismen, hatet, började växa efter Titos död 1980. Dom såg sin chans då, att splittra oss för sina egna intressen.

En av mina tidigaste minnen från barndomen är rädsla för beväpnade soldater. Sen har jag ett starkt minne av något annat också. Min mormor. Hennes leende. Jag måste verkligen ha älskat henne oerhört mycket, för hon levde inte när jag fyllde två.

Det gjorde inte min morfar heller. Eller min morbror. Vad som hände med dom är samma sak som hände med min barndom, min uppväxt och min framtid.

Allting dog och försvann. Dom dräpte vår barndom framför våra ögon och slet ut framtiden ur våra händer.

Dom ville ha ett stort Serbien. Eller ett mäktigt Kroatien. Eller ett kristet Bosnien. Jag vet inte vad dom ville. Jag har aldrig brytt mig om att ta reda på det. Jag har däremot upplevt vad dom har skapat. Jag upplever det varje dag och jag har gjort det sen jag föddes.

Vad dom har skapat är inte vackert. Hur dom har skapat det är ännu mindre vackert.

Dom växer och frodas ur kapitalismen. Dom kallar sig för patrioter och nationalister. Dom värnar om sitt eget folk och sitt eget land.

Jag minns vårt hus. Vår hund. Vår veranda. Mitt rosa rum. Våra grannar, mina vänner. Men mest av allt så minns jag alla skyddsrum, den döende brännskadade kroppen på en bår på sjukhuset. Jag minns lukten av granater och döden. Jag minns blod och vapen. Jag minns mina föräldrars oro. Jag minns flykten. Jag minns alla flykter. Jag minns hatet. Jag minns rädslan.

Jag minns att jag och min bror spelade tv-spel i vardagsrummet en dag för att nästa dag tillbringa tid i en kall och mörk källare samtidigt som det smällde granater utomhus.

Jag minns att vi kunde sitta en dag och äta middag i lugn och ro för att nästa dag packa och fly i panik.

Min mamma, född kroat, och min pappa, född serb, fick ofta hot riktade mot sig. Och vi var långt ifrån den enda familjen som fick uppleva denna vardag.

Så levde vi under flera år innan vi fick möjlighet att fly till tryggheten.

Men min rädsla är kvar. Jag är fortfarande rädd. Jag är rädd att vi går i fel riktning. Att vi blundar för det självklara. Att vi låter makthavarna utnyttja oss och splittra oss. Att fler och fler barn snart upplever min barndom. Att mina barnbarn gör det.

För vi kan blunda så länge det är långt bort. Men när det närmar sig, då är det redan försent. Jag vet. Min mamma vet, och min mormor visste.

Dom växer och frodas ur kapitalismen. Dom kallar sig för patrioter och nationalister. Dom värnar om sitt eget folk och sitt eget land.

Och nu vet jag vad dom vill. Jag behöver inte ta reda på det. Jag har upplevt vad dom har skapat. Jag upplever det varje dag och jag har gjort det sen jag föddes.

Imorgon demonstrerar jag mot nationalisterna och fascisterna på Norrmalmstorg. För antifascism är alltid självförsvar.

Herta

Fotonot: Herta vill på grund av risken för hot från högerextrema inte förekomma med sitt riktiga namn

About Sten

Check Also

”Framgångar i kampen kan bli kontraproduktiva genom att utesluta människor”

Replik på Najma Ali:s debattinlägg angående Vänsterpartiet och afrofobi. Under den kända gruvstrejken i Malmfälten 1969 …