Home / zed / Rasism, subtil och tydlig strukturell diskriminering är kärnan på Malmös problem, Ullenhag!

Rasism, subtil och tydlig strukturell diskriminering är kärnan på Malmös problem, Ullenhag!

För en vecka sedan besökte integrationsminister Erik Ullenhag (FP) stadsdelen Rosengård i Malmö. Syfte var att han skulle försöka sätta sig in i hur staden arbetar med att bryta utanförskap. Man kan undra vad Ullenhags senaste besök på Rosengård handlade om? Under en hel vecka ”semestrade” Ullenhag på Malmös Rosengård. Vad kom han egentligen fram till och vilka åtgärder tänker han vidta, undrar säkert många Malmöbor? Ett fullspikat program med besök, möten och presskonferenser.

Olyckligt hamnade Rosengårdsfrågor i skymundan med tanke på DNs avslöjanden av polisregistreringen av romer. Vilken otur för Rosengårdsbor trots att där också bor romer. Den olagliga polisregisteringen av romer kom trots allt vid rätt tidpunkt för att ta itu med kärnproblemet, dvs. rasism och den strukturella diskrimineringen som tyvärr råder i Malmö.
Min och många andras uppfattning är; att så länge Rosengårds problem diskuteras över huvudet på Rosengårdsborna kommer problemen att bestå. Skola, ungdomar, arbetslöshet, bostadspolitik och integration var exempel på frågor som Ullenhag sökte svar på genom att prata med ett antal utvalda individer och besöka utvalda platser. Ullenhags besök drog till minnes minister besök i mitt ursprungsland. Ansvariga politiker och tjänstemän i mitt ursprungsland brukade inför ett minister besök, asfaltera och plantera träd endast längst vägarna där ministrar passerar. Ministrar får ofta besöka utvalda ställen och träffa utvalda personer som ofta framhäver och representerar sig själv och inte folket såsom Ullenhag gjorde. Man kan också fråga sig vad problemet med Rosengård och liknande stadsdeler runtom Sverige handlar om? Är det en medveten politisk agenda eller är det dessa människors öden att jämt möta problem, bekymmer och utmaningar oavsett var du hamnar eller flyttar?
Svaren är inte så enkla att besvara. Kampen berör ungdomar som är födda och/eller uppvuxna i Sverige men dessvärre som saknar en känsla av kulturell och nationell tillhörighet. Livssituationen för många av dessa svenska ungdomar med utländsk bakgrund präglas ofta av en dubbel frånvaro – en frånvaro av sociala, historiska, kulturella och identitetsmässiga relationer till såväl Sverige som föräldrarnas ursprungssamhällen.
Denna dubbla frånvaro påverkar och begränsar barns och ungdomars delaktighet i båda samhällena. Kampen för många unga i Sverige är en identitetskamp. Vi har ännu inte utvecklat de pedagogiska medel och metoder som gör att vi kan dra nytta av mångfalden för att åstadkomma tillit och en trygg tillvaro hos stora ungdomsgrupper.
Den här frågan borde Ullenhag ställa till ansvariga i Malmö: På vilket sätt bidrar Malmös tjänstemän och politiker till att skapa en positiv identitet för dessa ungdomar? I vilken utsträckning försvarar de istället i egenskap av etnisk majoritet sin hegemoni över Malmö och Rosengård?
Enligt Sveriges integrationspolitik skall invandrarna i god demokratisk anda erbjudas full delaktighet i samhället. Det låter bra. Men den som följer debatten kring Rosengård och andra liknande stadsdelar i Sverige märker hur invandrarna ofta används som läromedel när de bjuds in. De bjuds in för att bevittna och för att förse politiker och övriga tjänstemän med underlagsmaterial så att dessa skall kunna bilda sig en uppfattning om hur det ligger till och fatta beslut. Hur kommer det sig exempelvis att den nya omorganisationen med fem stadsområden istället för tio tidigare – I syfte att vända den negativa utvecklingen i Malmö stad- enbart innehåller högt uppsatta chefer med svenskklingande namn?Vi som forskar och jobbar i liknande områden har länge varnat för konsekvenserna av utanförskapet på Rosengård. Forskare har gång på gång försett makthavarna med förslag på åtgärder för att förhindra den negativa trenden på Rosengård. Men eftersom det leveraras av ”fel” sorts experter tas de inte på allvar. Beslut tas och förebyggande arbete utförs utslutande av etniska svenskar eftersom politiker och tjänstmän inte litar på de lösningar som serveras av invandrarexperter. Enligt min mening, det är rasism och subtil, tydlig, strukturell diskrimining som är kärnproblemen i Malmö.
Kriminalitet och gängbildning ökar och eleverna misslyckas. Detta kommer fortsätta även om de fem nya stadsområden i Malmö tillsäts med extra resurser. Hur man än gör, så kommer mångfalden i Malmö att misslyckas så länge man inte skakar om organisationer och skolor samt öka delaktighet i samhället för människor med utländskhärkomst. Hur kommer det sig att det inte finns en enda högt uppsatt chef i Malmö stad med utländskhärkomst när närmare 123 000 malmöbor har en annan etnisk bakgrund?

Avslutning har förmedlingen Ullenhag inte reflekterat över varför han inte fått träffa exempelvis rektorer eller högt uppsatta chefer med arabisk bakgrund inom Malmö, fastän det bor närmare 30,000 människor med rötter i de olika arabiska länderna. Svaret är enkelt! Vem vill ha en arab, muslim, rom (zigenare) som rektor på en skola eller högsta chef inom någon förvaltning? Malmö är en stad som inte är mogen för ett mångkulturellt erkännande, där individens kompetens prioriteras framför den etniska härkomsten.
Lycka till Ullenhag

Laid Bouakaz
Forskare i interkulturelitet och lärande vid Malmö högskola

About Sten

Check Also

”Framgångar i kampen kan bli kontraproduktiva genom att utesluta människor”

Replik på Najma Ali:s debattinlägg angående Vänsterpartiet och afrofobi. Under den kända gruvstrejken i Malmfälten 1969 …