Cherrie. Arkivbild.

Skivrecensioner vecka 24

SkivrecensionerTT

Kategori: R’n’b/soul

CHERRIE

”Araweelo”

( Araweelo/Trans94)

Betyg: * * * *

Bästa låt: ”Det slår mig ibland”

En av 2016 års absolut bästa låtar var Cherries ”Aldrig igen (må sådär)”. Debutalbumet ”Sherihan” var knäckande bra och när något är knäckande bra blir förväntningarna på uppföljningen höga.

Och ja, Cherrie infriar dem med andra albumet ”Araweelo”. Hennes på samma gång svala och kraftfulla r’n’b står i en kategori för sig där man får en impuls att lyfta på hatten efter varje låt.

Cherries kanske främsta vapen är hennes röst. Den beslöjade falsetten rymmer en oerhörd kraft, och i kombination med en återhållen produktionen är hela skivan ett slags smygande sprängstoff. Cherrie har tagit ytterligare kliv till en fulländad egen identitet – hittar hon dit till 100 procent på nästa skiva kan hon spränga vilka gränser som helst.

Att ”Araweelo” har fått sin titel efter en somalisk sagodrottning är ingen slump. Cherrie är en riktig tvättäkta queen.

Sara Haldert/TT

sara.haldert@tt.se

Genre: Pop

BC UNIDOS

”Otro mundo es posible”

(Sony Music)

Betyg: * * *

Bästa låt: ”Lost myself”

BC Unidos, bestående av producenten Patrik Berger och artisten Markus Krunegård, är aktuella med sitt debutalbum “Otro mundo es posible” – uppföljaren till förra årets ep ”Bicycle”.

Duon öppnar med en experimentell och välproducerad debutplatta. Det är lekfullt – och låter som om ett gäng musiker hängt en helg på landet och gått bananas, jammat loss, för att sedan mixtra alstren i studion och, tada – möt BC Unidos.

Just samarbeten är duons grej, inte bara mellan varandra utan även med andra välkända namn. Som Noonie Bao på poppiga ”War” och Howlin’ Pelle på det något ösigare spåret ”1,2,3 in french”. BC Unidos applicerar även det välbeprövade Amanda Bergman-knepet. Inget fel med det. Att placera en av Sveriges vackraste stämmor på varma och svepande ”Late night on the rocks” är en lysande idé.

Albumet har även psykedeliska inslag som på låten ”The 5th way” och bubbliga toner med sting av vemod på fina ”Lost myself”. Men tyvärr är “Otro mundo es posible” lika snygg som bekant – i brist på en skev överraskning eller två.

Moa Lindstedt/TT

moa.lindstedt@tt.se

Kategori: Rock/konstrock

STUART A STAPLES

”Arrhythmia”

(City Slang/Playground Music)

Betyg: * * *

Bästa låt: ”A new real”

Det är 13 år sedan Stuart Staples, frontfigur i Tindersticks, släppte sitt senaste soloalbum. Bara det är ett skäl så gott som något att fira.

Men det kan vara bra att känna till att ”Arrhythmia” inte är ett vanligt album. Mer än hälften av det upptas nämligen av det 30 minuter långa instrumentala spåret ”A year in small paintings”, en mastodontlåt som Staples skapade inspirerad av 365 oljemålningar utförda av hans partner Suzanne Osborne till en film av Claire Denis.

Det är lite synd, eftersom det rubbar balansen på skivan. De tre första spåren är nämligen klassiska Staples-låtar, där hans förrädiskt mjuka, lätt degenererade stämma firar triumfer. Särskilt förtjust är jag i förstalåten ”A new real” som börjar experimentellt, med oväntade syntloopar, men någonstans efter mitten öppnar sig och blir en nästan dansvänlig discolåt.

”A year in small paintings” är precis vad det utger sig för att vara. En halvtimmeslång instrumental låt till en konstfilm.

Sara Ullberg/TT

sara.ullberg@tt.se

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.