I år tävlade två olika musiktävlingar mot varandra. Samtidigt som Eurovision pågick i Malmö Arena, anordnades Falastinvision, som enligt arrangörerna är “den folkmordsfria sångfestivalen”, i lokalen Plan B i Malmö. Alkompis reporter Edgar Mannheimer gick dit.

Klockan 02.17 strömmar ett gäng glittersminkade och överförfriskade Eurovisionfans in på ett kebabhak vid Möllevångstorget i Malmö. Schweiz har vunnit. De bär diverse europeiska flaggor som mantlar runt axlarna: Storbritannien, Frankrike, Kroatien. “I simply must have a chicken kebab!” deklarerar en brittisk kvinna i 30-årsåldern och ser sig omkring i restaurangen. Där sitter ett 20-tal malmöiter och suckar åt dessa fulla främlingar – på deras axlar finns bara en flagga – eller sjal. Stelt.

Malmö är en delad stad. För vissa är det självklart att fira det faktum att Sverige står värd för Eurovision. Det är bland det folkligaste vi har i det här landet? För andra var det lika självklart att bojkotta årets sångfestival, eftersom Israel deltar – det land som just nu utreds för folkmord av internationella domstolen i Haag. Över 34 000 palestinier har dödats i Gaza, mer än hälften av dem är kvinnor och barn, enligt lokala hälsovårdsmyndigheter.

Självklart för många var det att delta i de stora demonstrationerna till stöd för Palestina som tågade genom ett Malmö som doftar syrén och diverse andra flora jag inte kan namnet på. Andra kände ett obehag kring anklagelser om antisemitism inom proteströrelsen – samtidigt som judar deltog i demonstrationstågen. “These Jews say IT IS A GENOCIDE” stod det på en stor banderoll.

Så fort jag klev av tåget och åkte upp för rulltrappan i Triangeln hamnade jag bredvid fem spanska tjejer, invirade i sina flaggor och som i allsång sjöng på läspande spanska. Sa en av de thawra? Sedan lunch på Alis bageri – brunch nr 1 med ägg eller brunch nr 2 med kycklinglever? En man har på sig en palestinsk flagga som formats till en jacka. På väggen hänger en ful grå världskarta där den av inköparen icke borttagna plastfilmen börjat flagna i kanten. Där det tidigare stod Israel sitter nu ett klistermärke: “Free Palestine”.

I år anordnades Falastinvision – “den folkmordsfria musiktävlingen” – på lokalen Plan B i Norra Grängesberg. Ett alternativ till Eurovision som sa sig vilja fira palestinsk kultur. Kvällens stora dragplåster var Bashar Murad, den queera palestinska popartisten som försökte kuppa in sig i Eurovision via Island, men vars bidrag “Wild West” till slut kom tvåa. Istället fick han sjunga schlagerdängan för bortåt 400 palestinavänner på Plan B, och de tusentals som såg på Falastinvision via streaminglänk.

– Tyvärr är inte Palestina med i Eurovision, det är Israel. Jag vill använda det här tillfället till att belysa mänskligheten hos palestinier och rikta fokus mot det folkmord som nu pågår i Gaza, säger Bashar Murad.

Det var en, i brist på annat ord, gullig stämning i lokalen, som rymmer dubbelt så många som till slut kom. Tonåringar satt på golvet i grupper vid scenen och hejade på, en mamma och son iklädd varsin palestinasjal drack öl och såg på bidragen.

– Jag är här för att jag tycker att det är viktigt att visa mitt stöd för Palestina och att det finns ett alternativ till Eurovision som i år misslyckats med sitt uppdrag, säger Marie Calle Karlsson, 58.

Den karismatiske arabiskläraren vid Lunds Universitet, Brahim El Mansouri, som en gång lärde mig om transitiva verb, diskuterade intensivt med en vän mellan bidragen.

Både svenska och internationella medier var även på plats – Charlie från amerikanska sajten Politico var fascinerad över fenomenet Falastinvision och en skäggig och brysk man från turkiska Anatolia Agency bad mig översätta för Bashar Murad när han tvekade inför att delta i dagens 10:e intervju, “Vi sänder på 13 olika språk från flera olika länder!”

Falastinvisions vinnare var rapparen Nour Badra med låten F.T.R.T.T.S. (From the River to the Sea) vars bidrag spelades upp via en projektor. En lättnadssuck gick genom publiken när man fick reda på att Israel inte vunnit ordinarie Eurovision.

“Bland det stökigaste Eurovision någonsin?” skrev Dagens Nyheter om de olika skandaler, avhopp, avstängningar, burop, krypskyttar, avvisningar och gripanden som präglade Eurovision i år. Men det märktes inte på Plan B i Norra Grängesberg.

Den svenske reggaeveteranen General Knas, som i många år engagerat sig i palestinafrågan genom inte minst Ship to Gaza var tidigt på plats i lokalen och smuttade på en citronvatten.

– Schlagerfestival och lemlästade barn går helt enkelt inte ihop. Det är därför jag bojkottar Eurovision och deltar i Falastinvision istället, säger han.

Edgar Mannheimer