Detta är en debattartikel som speglar skribentens egna åsikter och representerar inte mediehuset Alkompis ståndpunkt.

Som småföretagare vill vi göra skillnad genom att erbjuda personer som står långt ifrån arbetsmarknaden en chans till arbetsträning och i förlängningen anställning. Men trots viljan att bidra till lösningar, möter vi hinder – inte från individerna, utan från våra myndigheter.

Sedan 2014 har vi på Stadskupan arbetat med att främja biologisk mångfald i urbana miljöer, och vi väver in social hållbarhet i allt vi gör. Tillsammans har vi som driver Stadskupan en gedigen erfarenhet med oss av såväl socialt företagande som myndighetsutövning och utvecklingsarbete kring frågor som rör arbetsmarknadsintegration. En viktig del av vårt arbete har därför varit att erbjuda arbetsträning för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, med målet att skapa varaktiga anställningar. Vi vill verka som möjliggörare – någon som inte bara pratar om inkludering utan gör det möjligt i praktiken.

Tyvärr har vi mött oväntade hinder, inte från individerna vi vill hjälpa, utan från myndigheterna. Byråkratiska regler, bristande flexibilitet och undermålig kommunikation har försvårat arbetet.

Arbetslösheten i Göteborg är en betydande utmaning. Enligt statistik från Göteborgsregionen är cirka 6,3 procent av invånarna i åldern 16–65 år arbetslösa, vilket motsvarar cirka 21 000 personer. Långtidsarbetslösheten är särskilt oroande – en tredjedel av de arbetslösa har varit utan arbete i minst ett år. Än mer alarmerande är att vissa grupper står inför särskilt svåra utmaningar. En färsk kartläggning av Stiftelsen Järvaveckan visar att hälften av alla svensksomalier i Sverige saknar arbete, och av de som arbetar har många så låg lön att de inte kan försörja sig själva. Denna trend understryker vikten av att skapa bättre strukturer och samarbeten mellan myndigheter och arbetsgivare.

Efter att i fyra år ha försökt samarbeta med aktuella myndigheter för att skapa förutsättningar för anställningar för personer inskrivna hos dem, vill vi lyfta fram några exempel på problem som vi stött på i våra försök att fungera som möjliggörare:

1. Oflexibla schemakrav från myndigheter

Under pågående arbetsträning har vi stött på krav från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att använda fasta och rigida scheman. Dessa krav tar inte hänsyn till vare sig verksamhetens behov eller individens förutsättningar, vilket gör det svårt att anpassa arbetsträningen för att skapa bästa möjliga resultat. Flexibilitet hade exempelvis gjort det möjligt för individen att delta i viktiga verksamhetsaktiviteter som stärker deras kompetens och anställningsbarhet.

2. Onödigt långa och störande beslutsprocesser

När nya beslut behöver fattas kring en persons fortsatta arbetsträning är det rimligt med en viss handläggningstid. Men att dessa processer helt stoppar pågående arbetsträning är oacceptabelt. Vi har varit med om att en arbetsträning som äntligen började fungera stoppades i nio veckor på grund av väntan på ett beslut. Detta bryter helt de rutiner och framsteg som individen arbetat hårt för att uppnå, och försvårar möjligheterna att nå målet om anställning.

3. Bristande kommunikation

En fungerande kommunikation mellan inblandade parter under pågående arbetsträning borde vara en självklarhet. Istället har vi identifierat brister där viktiga frågor om planering, syfte, mål och behov tappas bort. Dessutom har frågor som arbetsgivaren bör involveras i tagits upp i forum där vi inte ens varit inbjudna.

Dessa hinder gör det svårare att skapa den stabilitet och motivation som krävs för att lyckas med arbetsträning. En av de personer som arbetstränade hos oss uttryckte frustrerat: ”Det känns som att de vill göra allt för att förstöra för mig så att jag ska sitta fast i deras system.” Är det så vi vill ha det?

Myndigheternas roll i framtiden

Stiftelsen Järvaveckan betonar vikten av att använda statistik och kunskap för att förstå utmaningarna i olika grupper på arbetsmarknaden. Vi på Stadskupan delar denna syn. Om arbetsgivaren tydligt uttrycker att ett anställningsbehov finns, måste myndigheterna lyssna och stödja oss för att vi ska kunna hjälpa individerna att blomma ut. Bygg samarbetet så att arbetsgivaren ansvarar för att lyfta individen, medan myndigheterna stöttar upp där hinder uppstår.

Vi anställer nu äntligen en person som haft stora utmaningar att komma in på arbetsmarknaden. Vägen dit har dock varit onödigt krokig. Myndigheterna måste börja lyssna på oss arbetsgivare samt se till den arbetssökandes behov och förutsättningar. Regler ska såklart följas men de måste vara rimliga och inte lägga onödiga hinder i vägen för en människas väg till anställning.

Malin Goldkuhl, vd Stadskupan
Sam Niknam, affärsutvecklare Stadskupan