Home / zed / Rode Grönkvist: Vi antifascister är rättslösa

Rode Grönkvist: Vi antifascister är rättslösa

Rode Grönkvist är 20 år och blev skadad vid demonstrationen i Limhamn i augusti. Han fick ett batongslag i huvudet av en polis och fick åka till akuten, där han fick sy tolv stygn. På bilden ovan syns Rode när han precis blivit omhändertagen av sjukvårdare på plats vid torgmötet.

Den sjuttonde december kom beslutet, sorgligt men inte alls förvånande. Samtliga förundersökningar mot polisen för brott begångna under den antinazistiska demonstrationen mot Svenskarnas Parti (SvP) i Limhamn i fjol läggs ner. Trots att det finns mängder av filmer, foton och vittnen till polisens råa övervåld anser åklagaren att det saknas anledning att väcka åtal. Vi som inte vill ha nazister på våra gator, vi som bekämpar fascismen var den än visar sig, kan inte se detta som annat än en markering. Polisen har alltid rätt, vi har alltid fel, och när de trakasserar oss, slår oss och rider över oss vet de att de aldrig kommer ställas till svars.

Besluten om att lägga ner förundersökningarna motiveras i nästan samtliga fall med att ”det numera saknas anledning att anta att brott har förövats”. Problemet här är alltså inte att enskilda poliser inte har kunnat identifieras, att handling inte har kunnat knytas till person eller att bevis har saknats – åklagaren anser att nerridningen och påkörningen av demonstranter varit rättfärdigade och lagliga. För den som deltog i motdemonstrationen, eller har sett filmklippen från när polisen rider rakt in i en stillsam folkmassa och lämnar flera demonstranter blödande på marken, är ett sådant beslut ett hån.

Att polisen kommer undan med vilken nivå av våldsanvändning som helst vid motdemonstrationer är skrämmande, men inte förvånande. Att statens rättsapparat håller sina egna om ryggen är väntat. Varje gång rättsapparatens trovärdighet eller rättfärdighet ifrågasätts kommer den så klart att försvara sig. För den åklagare som leder förundersökningar mot sina kollegor i poliskåren kommer uppdraget aldrig vara att ”skipa rättvisa” eller se till att brott straffas, utan att försöka legitimera polisens agerande och få det att framstå i ett så gott ljus som möjligt. I besluten gällande polisens övergrepp i Limhamn är detta väldigt tydligt – till exempel hänvisar åklagaren till flera vittnen som på olika sätt rättfärdigar polisens agerande (beskriver demonstrationen som våldsam, säger att det fanns gott om plats att flytta sig undan polishästarna, osv) men inte ett enda som problematiserar eller motsäger polisens berättelse. Det är knappast för att sådana vittnen inte finns bland de tusental människor som deltog i demonstrationen, utan för att sådana vittnesmål skulle göra det svårare att legitimera polisens agerande.

”Låt oss fortsätta berätta om olagliga omhändertaganden, om förolämpningar och provokationer, om övervåld.”

Vi antifascister är alltså mer eller mindre rättslösa i demonstrationssituationer. Vi får helt enkelt hoppas att polisen inte känner för att skicka demonstranter till sjukhus, för ifall de slår oss kommer vi inte få någon hjälp från rättsväsendet. Trots detta måste vi fortsätta kämpa: det är inte ett alternativ att ge fascisterna fritt spelrum och låta dem växa sig starkare. Vi måste hitta andra motmedel mot polisvåldet, och där finns viktiga lärdomar att dra av det som hände i Limhamn.

Den kritiska debatt som fördes i media kring polisinsatsen, och den enorma spridning bilder och filmklipp av polisens övervåld fick, hade kanske större inverkan på polisens framtida agerande vid demonstrationer än vad böter eller fängelse för enskilda poliser hade haft. För en myndighet som ska bevara den allmänna ordningen är allmänhetens förtroende absolut nödvändigt, och detta förtroende hotas av berättelser om polisens övergrepp. Låt oss alltså fortsätta berätta om olagliga omhändertaganden, om förolämpningar och provokationer, om övervåld. När rättssystemet vägrar ställa sina egna till svars får vi göra det i stället, på de sätt vi kan.

Rode Grönkvist
FAKTA: POLISINSATSEN I LIMHAMN
Den 23 augusti höll det nazistiska partiet Svenskarnas Parti ett torgmöte  på Limhamns torg i Malmö. Nätverket Skåne mot rasism bjöd in till en motdemonstration med 1500 deltagare. Ridanden poliser red flera gånger in i demonstranter som stod längs med avspärrningarna runt torgmötet. Flera fick köras till sjukhus. En person blev också påkörd av polisens piketbuss. Polisen uppgav att demonstranter varit våldsamma. De uppgav också att gatstenar kastats mot dem. Journalister på plats kunde inte bekräfta dessa uppgifter och två dagar efter demonstrationen erkände polisen att de spridit felaktiga uppgifter. I samband med att förundersökningen mot polisen lades ned åtalades femton demonstranter för bland annat våldsamt upplopp.
Källa: Expressen, DN.se, Skånska dagbladet, Sydsvenska dagbladet

About Sten

Check Also

”Framgångar i kampen kan bli kontraproduktiva genom att utesluta människor”

Replik på Najma Ali:s debattinlägg angående Vänsterpartiet och afrofobi. Under den kända gruvstrejken i Malmfälten 1969 …