البعض يريدها “حرباً ثقافية”.. فكيف نفهم المجتمع السويدي؟

: 1/11/23, 5:12 PM
Updated: 1/13/23, 11:32 AM
البعض يريدها “حرباً ثقافية”.. فكيف نفهم المجتمع السويدي؟

المقال يعبر عن رأي كاتبه وليس عن رأي الكومبس

الكومبس – رأي: كتب الصحفي السويدي جابريل خوبلوم (Gabriel Sjöblom) الذي اعتنق الإسلام قبل 18 سنة، وهو في عمر المراهقة، مقال رأي باللغة السويدية لـ”الكومبس” حول ما يمكن أن يكون خلفية ودليلاً موجزاً عن أسس الثقافة السويدية، خصوصاً للقادمين الجدد. الكاتب يرى أن هناك ضرورة لمعرفة هذه الأسس كي نفهم لماذا يشعر بعض السويديين بأن هناك “حرباً ثقافية” ضدهم ولكي نستوعب ونُفسر ما يجري من حولنا بطريقة صحيحة:
الكاتب سويدي مسلم، والده من أصول هنغارية، لذلك يستعمل صيغة “نحن” عند الحديث عن المهاجرين. إليكم المقال:

هناك من يريدها “حرباً ثقافية”.. فكيف نفهم المجتمع السويدي؟

لم يكن من الصعب ملاحظة أن متغيرات جديدة ما سوف تحدث في السويد. عندما ترى كيف يتحدث كبار السياسيين والصحفيين والشخصيات الثقافية عنك كمهاجر أو كمتحدث باللغة العربية أو كمسلم. يمكن أن تكون التعليقات سلبية حول الممارسات الدينية، حول الثقافات، حول لغتك أو سلوكك، حيث يقولون إنهم يريدون تقديم مزيد من الشروط والمتطلبات التي تخصك، ووضع مزيد من المحظورات وفي الوقت الوقت منح حقوق أقل. من الصعب ألا تنزعج عندما يقول سياسي تلو الآخر إنهم يريدون حظر الأشياء التي تنتمي إلى عقيدتنا أو عاداتنا، ولكن الأمر يتعلق أيضاً بشيء أكبر من ذلك، شيء يجب أن تكون على دراية به.

من المهم أن تكون على دراية بالاتجاهات السياسية والاجتماعية التي تأتي وتذهب في البلد الذي تعيش فيه، ولماذا تحصل هذه التغييرات. قد يكون الأمر صعباً جداً إذا لم تكن تتقن اللغة تماماً، أو إذا كنت لا تعرف تاريخ البلد أو ثقافته لتتمكن من تفسير جزء مما تراه يحدث من حولك. لذلك، من المهم شرح خلفية كثير مما نراه في عصرنا والذي يؤثر على مجموعات معينة في المجتمع.

التغييرات عادة تجعل الناس في حالة قلق، خصوصاً إذا حدثت في فترة زمنية قصيرة. في السويد، حدثت العديد من هذه التغييرات خلال السنوات العشر الماضية، وحتى قبل ذلك. التغييرات التي لم يتم استيعابها بالكامل من قبل السكان، وردود الفعل على هذه التغييرات هو ما يتم التعبير عنه الآن من خلال ما يسمى “حرباً ثقافية”.

لكن لماذا يتحدثون عنّا بهذه السلبية، وحتى العدائية؟

أحد الأسباب هو أننا من أكثر الأقليات ظهوراً، فنحن لسنا أقلية مختبئة ونخفي أنفسنا، وغالباً ما نكون مختلفين فعلاً عما تعتبره الثقافة السويدية اليوم معيارياً، ما يعني أننا، كمهاجرين، أو ناطقين بالعربية أو مسلمين، نعتبر أهدافاً سهلة للهجوم علينا.

من المهم أيضًا معرفة المزيد عن السويد وتاريخها، هذا البلد تاريخياً ليس لديه خبرة بالاحتكاك مع العديد من الثقافات أو الأعراق أو الأديان. حتى الحرب العالمية الثانية، كانت السويد دولة متجانسة إثنياً وثقافياً، وكانت الأقليات المختلفة ثقافياً الموجودة صغيرة ومهمشة وغير ظاهرة. خلال هذه الفترة، كانت هناك أيضاً متطلبات رسمية يجب على المهاجرين الذين استقروا في السويد استيعابهم، وفي الوقت المناسب كان المطلوب منهم تدريجياً التخلي عن ثقافاتهم ولغاتهم الأصلية وأحياناً دياناتهم أيضاً. لكن فقط في السبعينيات تغير هذا الشيء، وبدلاً من ذلك شجعت الحكومة التعددية الثقافية.

خلال السنوات والعقود التالية، عملت الحكومات المختلفة بجد لتنفيذ برامج اجتماعية مختلفة من شأنها تحديث السويد والمجتمع السويدي، وكذلك تغيير وجهات نظر الناس وقيمهم حول عدد من القضايا المختلفة، لكن في بعض الأحيان اعتقدت بعض أجزاء من السكان بأن التغييرات قد لا تسير على ما يرام بسرعة كبيرة.

على أساس هذا التحديث أيضاً، تم منح العديد من الحقوق الإيجابية للمهاجرين، ومنحهم فرصاً للحفاظ على ثقافاتهم ولغاتهم وفرصة ممارسة أديانهم على نطاق واسع. في هذه المسألة تحديداً، من المهم أيضاً معرفة أنه كانت هناك اختلافات في المواقف بين السياسة وأجزاء من السكان. لم يكن موقف السياسيين دائماً هو نفسه، ولم يكن دائماً موقف السياسيين أو وسائل الإعلام موفقاً وودوداً تجاه المهاجرين أو المتحدثين باللغة العربية أو المسلمين من قبل الجميع في المجتمع. بدلاً من ذلك، واجه كثيرون صعوبة في التأقلم مع الانطباعات الثقافية أو الدينية الجديدة التي مروا بها والتي كانت مختلفة تماماً عما عرفوه.

رحى “الحرب الثقافية”

تدور رحى “الحرب الثقافية” إلى حد كبير حول حقيقة أن بعض السويديين يشعرون بأن هويتهم الوطنية قد تعرضت فجأة لتحدي أشياء مختلفة تماماً، لن يعتادوا عليها، وهذا أمر مهم جداً يستحق التفكير، عند محاولة التعامل مع ما تراه من حولك.

من المهم معرفة وفهم أنه ونظراً لتاريخ السويد الفقير في التعامل مع مواضيع التجانس العرقي والثقافي، ونظراً أيضاً لأهمية أن الثقافة السويدية أصبحت معاصرة وعلمانية، فقد أدى ذلك إلى أن جزءاً من السكان، يمكن أن يكونوا غير مرتاحين للثقافات أو الأديان المختلفة والطارئة عليهم. هذا قد لا يكون جيداً، لكنه أيضاً حقيقة يجب عليك التواصل معها والتعامل بها.

السؤال ليس له علاقة فقط بالقوانين والأنظمة، بل بالتطور التاريخي والثقافي وبمفهوم الذات القومية السويدية. ورغم أنهم قد يتحدثون كثيراً عن “صراعهم” مع الجماعات التي ننتمي إليها، فإنه يوجد أيضاً صراع داخلي ضمن الثقافة السويدية. لقد تركت السويد الكثير من المسيحية خلال القرن العشرين، والعرف التقليدي اليوم بين الكثيرين هو عدم وجود عقيدة دينية، والاعتبار أن الهياكل الاجتماعية القائمة على النظام الديني قد عفا عليها الزمن. هذا يعني، على سبيل المثال، أن ارتداء الحجاب، وطلب بعض الاستثناءات في الطعام (ألا يكون لحم خنزير مثلاً) وربما طلب استراحة لتناول القهوة، هي أمور قانونية تماماً، ويكفلها لك القانون، ولكن قد يحاول صاحب العمل منعك أنت وزملائك من ممارستها، وهناك أرباب عمل قد يعتقدون بأن طلباتك غريبة. كما يرى البعض أن التدين الإسلامي بشكل خاص مخيف وقد يمثل عامل تهديد.

ثلاث موجات من “الحرب الثقافية”

يمكن ملاحظة تطور مفهوم “الحرب الثقافية” الحديثة التي تستهدف المهاجرين والمتحدثين باللغة العربية والمسلمين على وجه الخصوص في السويد على ثلاث موجات:
أولاً بعد 11 سبتمبر 2001، ثم بعد “ثورات الربيع العربي” في الشرق الأوسط وشمال إفريقيا في العام 2011 ثم خلال موجة الإرهاب وصعود داعش وتدفق اللاجئين.

تعتبر الفترة بين أعوام 2012-2020 المرحلة الأخيرة والأكثر صلة باليوم. في الوقت نفسه الذي بدأت “ثورات الربيع العربي” تطالب بالتغيير في البلدان العربية، والتي شارك فيها أو بدأها جزئياً بعض الناشطين الإسلاميين، تشجعت بعض الجماعات والمنظمات الإسلامية في السويد لتستوحي من هذه الثورات، زيادة في مطالبها، ولتطالب بقبول أكبر في المجتمع السويدي.

كثير من الطلبات التي طُرحت كانت صحيحة بناءً على الإطار القانوني الصارم، لكن الطريقة التي تم تقديمها بها تتعارض أحياناً مع منهجية وكيفية تفاوضك تقليدياً في الثقافة السويدية. عبّر ممثلو هذه المجموعات أحياناً عن أنفسهم علناً بطرق يُنظر إليها على أنها مسيئة أو استفزازية، حيث انتقدوا، على سبيل المثال، الثقافة أو التقاليد السويدية بكلمات سيئة الاختيار. كان أحد أسباب ذلك هو سوء تفسير هذه المجموعات للمزاج الاجتماعي والسياسي في المجتمع السويدي، حيث شعروا أن لديهم دعماً لقضيتهم أكثر مما قد يكون في الواقع. الشيء الآخر الذي جعل هؤلاء يسيئون أحياناً تفسير الجو الاجتماعي والسياسي في المجتمع هو أن العديد منا ممن يعيشون أو كبروا في السويد من خلفيات عربية أو مسلمة نشؤوا وعاشوا في مناطق مع مهاجرين آخرين بشكل أساسي، مع اتصال محدود بالسويديين، ومع الثقافة السويدية. وهذا يعني أن كثيرين حللوا المجتمع بناءً على ما ينقله السياسيون ووسائل الإعلام فقط، وأحياناً فاتهم الأخذ بالاعتبار الحالة المزاجية السائدة بين السكان.

سوء تقدير هذه الجماعات استخدم ضدهم كدليل أو ذريعة، لا سيما من قبل اليمين السياسي وحزب ديمقراطيي السويد. الذريعة هي أن المسلمين كانوا يحاولون الحصول على حقوق خاصة لهم دون اكتسابها أي دون أن يستحقوها أو أن يعملوا من أجلها. في الوقت نفسه، جاء كثيرون إلى هنا هرباً من الحرب، ولم تكن البلاد مستعدة للتغييرات الرئيسية التي يجب إجراؤها في وقت قصير. أصبح جزء من السويديين قلقين بشأن هذه الأشياء، لكنهم شعروا أنه لا يوجد قبول للتحدث عن مخاوفهم أو المشاكل التي نشأت خلال هذه الفترة لأنهم شعروا بأنهم يخاطرون بأن يوصفوا كارهين للأجانب.

في الوقت نفسه، ازداد الاهتمام بالإسلام بسبب داعش وحقيقة أن العديد من المهاجرين جاؤوا من دول إسلامية. بدأ السياسيون والإعلام، وخصوصاً من اليمين، خلال هذه الفترة بمراقبة وإبراز الجماعات الإسلامية بشكل نقدي والمواقف التي نشأت عندما التقت القيم المحافظة المشتركة بين المسلمين بالقيم الليبرالية في المجتمع السويدي. وبالمثل، بدأ الناس يتحدثون عن تأثير الإسلام السياسي ونظريات المؤامرة الموجودة في دوائر إسلامية معينة. خلال هذه السنوات، تمت مراقبة العديد من ممثلي الجالية المسلمة، وأجبر بعضهم على ترك مناصبهم.

استخدم اليمين وحزب ديمقراطي السويد أيضاً استراتيجية تسليط الضوء بشكل متكرر على الحالات أو الأحداث التي تسبب فيها المهاجرون أو المسلمون بمشكلات، أو من خلال انتقاد التصرفات التي قد تبدو متناقضة أو تشكل خطراً على الأعراف والتقاليد والثقافة السويدية، لكنها تصرفات لا تتعارض مع القانون ولا تشكل أي مشكلة بحد ذاتها.

نحن نقرر المستقبل أيضاً

عملية تكرار لذكر ونشر هذه التصرفات أو الأمثلة تجري بشكل مقصود لتعزيز الصورة لدى السويدي العادي بأنها ظواهر شائعة بين المسلمين. كان البدء في الإشارة إلى الأشياء التي كان يُنظر إليها على أنها مشكلات أيضاً سبباً كبيراً في حصول الجناح اليميني وحزب ديمقراطي السويد بسرعة على كثير من الدعم. كان ذلك رد فعل ضد حقيقة أن القليل منهم فعل ذلك من قبل. منذ ذلك الحين، انخفض الدعم داخل اليسار أيضاً، إلى حد كبير لأن كل الجدل الدائر حول الإسلام جعل جزءاً من اليسار يخاف جزئياً من الارتباط بالرموز أو السياقات الدينية. لسوء الحظ، أدى كثير من هذا إلى انتقادات، أكثر من الدعم الموجه إلى المسلمين والناطقين باللغة العربية.

لسوء الحظ، كان لكل هذه العوامل آثار سلبية عدة. منها أن هناك نظرة تمييز تبين أن المسلمين مشكلة، فيما يزداد الخوف من الإسلام ويصبح في وضع أكثر صعوبة. في الوقت نفسه، من المهم الحفاظ على الهدوء والتصرف ببصيرة. لا يساعد الرد العاطفي أو البحث بعقلية نظريات المؤامرة عن أجندات خفية لتبرير سبب حدوث ذلك. من أهم الأشياء التي يمكن القيام بها هو أن يكون كل شخص وبشكل فردي مثالاً يحتذى به، وألا يتم استفزازك. شيء مهم آخر هو التعرف أكثر على عقلية وثقافة المجتمع السويدي وكيفية عمل المجتمع والدولة، في كل هذا توجد فرص، من بين أمور أخرى، دراسة الثقافة السويدية الكلاسيكية التي تمت ترجمتها بالفعل إلى العربية. لكن من المهم جداً أن تكون على دراية بالأمور التي هي محور انتقاد ولماذا يتم انتقادها، وأن تفكر في سلوك المحيطين بك. إن البلد الذي نريد أن نعيش فيه في المستقبل نقرره نحن أيضاً.

جابريل خوبلوم
النص السويدي

”Kulturkriget” – kort bakgrund och guide för nybörjare

Det har inte varit svårt att märka att något har hänt i Sverige. Du kanske ser hur ledande politiker, journalister och kulturpersonligheter pratar om dig som invandrare, som arabiskspråkig eller som muslim. Det kan vara negativa kommentarer om religiösa praktiker, om kulturer, om ditt språk eller ditt beteende, att de säger att de vill ställa mer krav, skapa mer förbud och samtidigt ge mindre rättigheter. Det är svårt att inte ta åt sig när den ena politikern efter den andre säger att de vill förbjuda saker som tillhör vår tro eller sedvänjor, men det handlar också om någonting större som man måste ha kunskap om.

Det är viktigt att vara medveten om politiska och sociala trender som kommer och går i landet där man lever, och varför de händer. Det kan vara extra svårt om man inte helt behärskar språket, eller känner till landets historia eller kultur att kunna tolka en del av det som man ser hända. Därför så är det viktigt att förklara bakgrunden till mycket av det som vi ser i vår samtid som berör våra specifika grupper.

Förändringar gör ofta människor oroliga, särskilt om de sker på kort tid. I Sverige har flera sådana förändringar ägt rum under de senaste tio åren, och även innan dess, förändringar som ännu inte helt absorberats av befolkningen, och en reaktion gentemot dessa är det som nu tar sig uttryck i vad som kallats ’kulturkriget’.

Men varför talar de om oss så negativt, rentav fientligt?

En av anledningarna är att vi är en av de mest synliga, och ofta annorlunda, minoriteten från det som svensk kultur idag uppfattar som normativt, vilket gör att vi, som invandrare, arabiskspråkiga eller muslimer är lätta mål att attackera. Det är också viktigt att veta om Sverige, att landet historiskt inte har erfarenhet av många kulturer, etniciteter eller religioner. Fram tills ungefär andra världskriget var Sverige ett etniskt och kulturellt homogent land, och de kulturellt annorlunda minoriteter som fanns var små och marginaliserade. Under den här perioden fanns också formella krav att invandrare som bosatte sig i Sverige skulle assimileras, och sinom tid ge upp sina ursprungskulturer, språk och ibland också religioner. Men på 1970-talet förändrades detta, och regeringen uppmuntrade i stället till mångkultur. Under följande år och decennier så arbetade de olika regeringarna hårt för att genomföra olika samhällsprogram som skulle modernisera Sverige och det svenska samhället, och också förändra folkets syn och värderingar i en rad olika frågor, men ibland tyckte vissa delar av befolkningen att förändringarna kanske gick lite för fort.

Men det är också utifrån denna modernisering som många positiva rättigheter gavs till oss invandrare, och gav oss möjligheter att bevara våra kulturer, språk och möjligheten att praktisera våra religioner i stor omfattning. Just i denna fråga är det också väldigt viktigt att känna till att det har funnits skillnader i attityd mellan politiken och delar av befolkningen. Deras inställning har inte alltid varit en och samma, och politikernas eller mediers tidigare ofta vänliga inställning mot oss invandrare, arabiskspråkiga eller muslimer delades inte alltid av alla i samhället. Många hade i stället svårigheter att hantera de nya kulturella eller religiösa intryck som de upplevde och som var mycket annorlunda från vad de kände till. ”Kulturkriget” handlar mycket om att en del svenskar upplever att deras nationella identitet plötsligt har utmanats av sådant som är väldigt annorlunda, och det är väldigt viktigt att tänka på när man försöker hantera det som man ser omkring sig.

Det är viktigt att känna till och förstå att på grund av Sveriges historia med etnisk och kulturell homogenitet, och den stora betydelsen inom svensk kultur idag att vara modern och sekulär, så har det blivit så att en del av befolkningen kan vara obekväma med annorlunda kulturer eller religioner. Det är inte bra, men det är också en verklighet som man måste förhålla sig till och hantera.

Frågan har inte med lagar och regler att göra, utan med historisk utveckling, kultur och den svenska nationella självuppfattningen. Även om de kanske talar mycket om grupper som vi tillhör, så är det också en intern stridighet inom svensk kultur. Sverige har lämnat mycket av kristendomen under 1900-talet och normen är idag bland många att inte ha någon religiös tro, och att anse att sociala strukturer baserade på religiös ordning är förlegade.
Det innebär att det är till exempel fullt lagligt för dig att till exempel ha slöja på dig, fråga om vissa undantag i maten och kanske be på fikarasten, men din arbetsgivare kanske försöker förbjuda dig och dina kollegor tycker dina önskemål är konstiga. En del upplever även i synnerhet muslimsk religiositet som hotfullt eller skrämmande.

Den del av det moderna ’kulturkriget’ som riktar sig mot invandrare, arabiskspråkiga och muslimer i synnerhet i Sverige kan observeras i tre vågor, först efter 11: september 2001, sedan efter revolutionerna i Mellanöstern och Nordafrika 2011, och sedan under åren av terrorism, Daesh och flyktingmottagandet, ungefär 2012-2020, där den sista fasen är mest relevant för idag. Samtidigt som revolutionerna och krav på förändring startade i muslimska länder, delvis initierade av politiska islamistiska aktörer, så började vissa muslimska grupper och organisationer i Sverige, inspirerade av dessa, att bli mer fordrande och efterfråga större acceptans i svenska samhället. Flera önskemål som de hade var korrekta utifrån ett strikt lagligt ramverk, men hur de framfördes på krockade ibland med metodiken i hur man traditionellt förhandlar i svensk kultur. Representanter för dessa grupper uttryckte sig ibland offentligt på sätt som uppfattades som stötande eller provocerande, där de till exempel kritiserade svensk kultur eller traditioner med sämre valda ord. En av orsakerna till detta var misstolkningar hos dessa grupper av den sociala och politiska stämningen i samhället, där man upplevde att man hade större stöd för sin sak än vad man kanske i verkligheten hade. En annan sak som gjorde att man ibland misstolkade den sociopolitiska atmosfären i samhället var att många av oss som lever eller har växt upp i I Sverige med arabisk eller muslimsk bakgrund har vuxit upp och levt områden främst med andra invandrare, med begränsad kontakt med svenskar och svensk kultur. Det gjorde att många analyserade samhället baserat på vad politiker och media förmedlade, och ibland missade stämningar som fanns bland befolkningen.

Denna missbedömning av dessa grupper användes sedan som bevis, särskilt av den politiska högern och Sverigedemokraterna, att muslimer försökte få särskilda rättigheter utan att göra sig förtjänta av dem. Samtidigt kom många hit som flydde krig, och landet var inte förberett på de stora omställningar som behövde göras på kort tid. Många blev oroliga över dessa saker, men upplevde att det inte fanns acceptans att tala om sin oro eller de problem som uppstod under denna period eftersom de kände att de riskerade att bli utpekade som främlingsfientliga.

Samtidigt ökade intresset för islam både på grund av Daesh och att många av migranterna kom från muslimska länder. Politiker och medier, särskilt från högern, började under denna period att kritiskt granska och belysa muslimska grupper och de situationer som uppstod när konservativa värden vanliga bland muslimer mötte liberala värden i svenska samhället. Likaså började man tala om inflytandet av politisk islamism och konspirationsteorier som förekommer i vissa muslimska miljöer. Under dessa år blev också flera muslimska samhällsföreträdare granskade, och vissa tvingade att lämna sina positioner.

Högern och Sverigedemokraterna har också använt en strategi att upprepat lyfta tillfällen eller händelser när invandrare eller muslimer gjort problem, eller genom att kritisera saker som kanske avviker från svenska normer eller kultur, men inte är olagligt eller problem i sig. Sedan återupprepar dem dessa exempel för att stärka bilden av att de är vanliga fenomen. Att börja påpeka saker som upplevdes som problem var också en stor anledning till att högern och Sverigedemokraterna snabbt fick mycket stöd, det var en reaktion emot att så få hade gjort det innan. Sedan så har stödet inom vänstern också minskat, mycket på grund av att all debatt kring islam delvis gjort dem rädda att associeras med religiösa symboler eller sammanhang. Tyvärr har mycket av detta resulterat i att det just nu riktas mer kritik än stöd åt arabiskspråkiga och muslimer.

Tyvärr så har allt det här haft flera negativa effekter. Muslimer pekas ut som problem, islamofobi ökar och det blir en jobbigare situation. Samtidigt är det viktigt att behålla lugnet och agera insiktsfullt. Det hjälper inte att reagera emotionellt eller söka dolda agendor till varför det händer. En av de viktigaste sakerna som kan göras är att föregå med gott exempel, och att inte låta sig provoceras. En annan viktig sak är att lära sig om hur kulturen fungerar, och i detta så finns det möjligheter genom att bland annat studera den klassiska svenska kultur som redan översatts till arabiska. Men det är väldigt viktigt att vara medveten om vad, och varför, de kritiserar, och reflektera över ens eget förhållningssätt. Det land som vi vill leva i i framtiden avgörs också av oss.

Alkompis Communication AB 559169-6140 © 2024.